jag är i rättvik och jag lever. jag är hungrig och trött och tydligen så sur att man behöver tala om det för mig.
jag har hittills hunnit vara inspiration för en "antistressplan" som hela estet individuellt ska utforma. (alltså, dom ska göra en plan för att INTE bli som jag.... fint). folk har hunnit påpeka hundra gånger att jag "ser lite trött ut" fastän jag inte är det. jag har hunnit sitta i samtal med mentor och rektor angående mitt fucked-up schema. jag har kort sagt hunnit tröttna ganska mycket på livet. men ärligt talat så tror jag att det här var det bästa av alternativen. jag kommer aldrig gilla att spendera tid på en skola. jag känner mig som en folkilsken eremit. hungrig är jag också.
det här skulle alltså bli ett positivt inlägg om att jag lever och sådär. positivt. men nu har jag fått ur mig lite och det känns faktiskt lite bättre. jag ska hem i helgen och jag VET att jag bara känner såhär för att jag inte kunde sova inatt. blir jag bara pigg igen så kommer det vara ganska mycket bättre :)
julia, jag saknar dig. i helgen blir det äppelorgie!
/E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar