man vill bara vara ifred i sitt rum. det är allt man vill. sen när man kommer tillbaka från toaletten hör man det. ljudet. ljudet som får allt blod i kroppen att frysa. man blir stel. darrig. tittar sig omkring. ljudet flyttar sig. taket, fönstret, hörnet och sen taket igen. men slutdestinationen är alltid lampan.
vart la jag alla tidningar? om jag tar fram en ny kommer den bara flyga iväg. stressat går man fram till skrivbordet. veckorevyn. det blir perfekt. men huuuur ska man kunna ta kål på ett djur som är inne i lampan. släcka? nej. då kommer djuret definitivt att flyga på mig. det är lätt. locka ut det.
man börjar med att slå lite försiktigt på lampan. bara så att den rör sig lite. efter ett tag inser man att det kommer ta för lång tid så man bankar till ordentligt. då flyger den ut. äcklig. den flyger runt ditt huvud och får dig att vifta på tidningen som om det gällde ditt liv.
sen när den sitter där i taket tar man sats och slår till. den faller mot golvet. halvdöd. man slår till den igen för att få stopp på lidandet. sen kommer det dåliga samvetet. men man vet att man kommer göra det igen nästa gång en harkrank flyger runt i ditt rum.
med det säger jag godnatt. nu kommer jag definitivt kunna sova gott!
Julia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar