släpper ut flickan i mig.

"one of my fangirl moments". alltså, att läsa den här tjejens blogg är som att läsa något skrivet av min bättre hälft. alltså, hon tar allting jag redan älskar och gör det så mycket bättre än det någonsin varit. och jag blir så himla inspirerad.

also, jag försöker att vara lite gladare och mer uppåt. det går fint! men som annika norlin säger; Sorg och nostalgi får en att verka smart och seriös, kul får en att verka obrydd och lite korkad. Jag känner mig otroligt löjlig när jag skämtar och hör en bitter röst klanka ner på mig, i mitt eget huvud. Men, jag ska fortsätta. Det är så himla skönt att skratta tillsammans med pappa, och iallafall börja öppna mig om än lite med julia. (du ska veta att jag försöker, jag har bara råkat bli himla dryg under tiden i rättvik. förlåt, jag hoppas det inte märks för mycket! du är bäst och jag älskar att vara med dig.)